Söndag
I går blev det utgång och mys hos kompisarna. Kom dock inte in på stället vi skulle till, värsta mycket folk och tjugo liksom.
Jaja, vi fick det trevligt i alla fall.
Förutom det som hände med J då.
Eller snarare det som inte hände med J.
För det var just det som hände.
Ingenting.
Han skulle höra av sig när han slutat jobba, men det gjorde han förståss inte.
Han måste vara så jävla dum i huvudet som inte fattar att jag gillar honom riktigt jävla mycket.
Jävla dumma älskade J.
Om han bara kunde fatta.
Eller bry sig.
Det är klart att jag skulle kunna klarra mig utan honom, jag är inte så svag.
Det är bara det att jag vill veta hur han vill ha det innan jag lämnar honom.
Jaja.
Hoppas ni har en trevlig förmiddag...
Puss
Till Älskade J
Tystnad.
Ja, som någon sade, att den lyckligt hinner inte fatta pennan, men den olycklige sätter sina sorger på papper.
Jag trodde för ett ögonblick att jag var lycklig.
JAg trodde för ett ögonblick att han älskade mig.
Och för ett ögonblick trodde jag att jag älskade honom.
J.
Älskade, älskade J.
Vet du att jag skulle kunna göra vad som helst för dig?
Om du bad mig att gå ner till 40 kg skulle jag göra det.
För dig.
Om du bad mig att alltid vara vid min sida skulle jag ge upp fotbollen och teatern och musiken.
För dina andetag.
För dina hjärtslag.
Under den natten, när det började bli ljust igen frågade jag dig: Kommer du ha glömt bort mig i morgon?
Och du svarade: Nej.
Och det gjorde du inte.
Men nästa gång glömde jag fråga dig.
Och nu tror jag att du har glömt bort mig.
Har du det?
Jag vill inte att du ska tro att jag förväntar mig en massor av dig, men jag måste få veta.
Om du inte vill ha mig så ska jag lämna dig ifred.
Vi glömmer det.
Men jag måste få veta vad jasg gjorde för fel.
Varför kan du inte älska mig, när det verkligen verkade som att du gillade mig de där gångerna?
