Tvivel
Idag vände det.
Ett par dagar har jag faktiskt varit nöjd med min kropp.
Jag har känt mig smal.
(Är jag smal?)
Sedan i mars har jag gått ner tre kilo.
Men så i veckan hade jag bal.
Idag tittade jag på balkorten,
JAg är inte smal.
Jag är så jävla fet.
Blek och fet.
Fet och blek.
Fet, fet, FET.
Och jag orkar inte ha hetsen.
Och jag orkar inte hetsa.
Och jag vill inte fucka upp mitt nya liv.
Ätstörningar skrämmer folk och för varje kilo man tappar så tappar man en bit av sin personlighet.
Kvar blir något blekt.
Skuggor.
Jag vill inte bli en skugga.
Inte nu, när jag har smakat lyckan igen.
Det är inte värt det.
Men korten skrämmer mig.
Fy fan vad jag är fet.
Fy fan för mig.
Ge mig tillbaka...
...mitt gamla liv.
Jag börjar bli alldeles för fast i mitt nya.
Jag blir rädd för mig själv. Ångesten jag hela tiden har för vad jag äter är sanslös.
Jag känner mig svag.
Jag känner mig svag, fast inte för de sakerna jag borde.
Ja: jag är svag, men inte för att jag åt frukost eller nötter i kväll.
Jag är svag för att jag har dåligt samvete för det.
Ge mig tillbaka mitt gamla liv, ta bort min ständiga rädsla, min ångest.
För om det fortsätter så här, kan jag lika gärna ta Sara i handen och följa med henne på hennes väg till helvetet.
Och då finns ingen utväg kvar.
När du är luft...
...men du har inga vingar kvar att flyga med.
Tillbaks på ruta 1...
Idag rullade det också på... Pizza (ve och fasa!) och en kexchoklad... Dessutom svart te.
Imorgon tar jag nya tag igen, vill inte att det ska bli "jag börjar nästa måndag". Känns tråkigt att tre dagar av tappad kontroll skulle få förstöra allting, men jag tänker att de där två veckorna av kontroll i alla fall har givit något. Känns lite jobbigt att börja på ruta ett igen, men det ska gå. Kanske får jag skjuta fram delmål 1 lite... Skiter i det där med vikten, har börjat väga mig alldeles för mycket, ofta två-tre gånger om dagen. Det går ju långsamt, jag har sett framsteg på vågen, men i kväll efter helgens tappade diciplin har jag gainat all vikt jag tappat. Det är helt enkelt så att jag måste hitta ett hållbart livsmönster innan jag kan börja väga mig igen.
Om du tror att vågen är din vän, lurar du dig själv.
Bara så att du vet.
Jaja. Nu ska jag sova, förhoppningsvis kommer jag att hinna ta en promenad imorgon innan skolan.
Sov gott!
