Mitt liv hur det ser ut idag

Idag är min sjuka sida starkare än min friska sida.
Det skrämmer mig, men samtidigt orkar jag inte bry mig.
Nu får det gå som det går.
Jag orkar inte kämpa, orkar inte bära tvivlet huruvida jag gör rätt eller fel som är frisk eller sjuk.
Idag skulle jag säga att jag är sjuk.
Jag är sjuk.

Varför börjar folk fråga mig om det nu när det var för ett halvår sedan jag skulle ha behövt få den frågan?
Deras frågor och oro kan inte ändra något idag.
Nu är jag liksom redan påväg ner i den där helvetesspiralen.
Jag är farligt nära kanten.
Och vet ni? JAg orkar inte bry mig.
Jag är så jävla dum i huvudet som kan tänka mig att ge upp alla mina drömmar för att tappa fucking jävla meningslösa kilon.
Ja, jag är dum.

Finns det någon bra sida med kaloriintagstabeller? Ge mig i så fall!

JAg var och provade jeans idag.
HAtar det, mina lår är FETAFETAFETA.
Speciellt fet kände jag mej när G var där också.
Smalast i världen.

JAg är så ledsen på mig själv för att jag känner så här idag.
Att jag verkligen är redo att låta mina UNDERBARA UNDERBARA VÄNNER gå igenom samma helvete som jag har fått gå igenom för Saras skull.
Fattar ni? JAg är ett så jävla fegt kräk, feg och fet är jag och jag förtjänar INGENTING för jag suger så jävla mycker och jag förtjänar att brinna i HELVETET och jag hoppas att alla runt omkring mig fattar det snart och låter mig dö.

Så är det.
JAg gråter för att jag inte har kvar mina drömmar.¨
Ge mig tillbaks mitt liv.

Svårt

Ibland är det som att jag har glömt bort hur man gör.
Jag sitter där med tallriken framför mig och gaffeln i vänster hand och kniven i höger.
Maten väntar.
Men det är svårt.
Ibland är det som att jag har låtsats så länge att jag inte vet hur man gör när man äter att jag faktiskst inte vet hur man gör.

Och då blir det som idag.
Då slänger jag all min mat, efter att ha mosat sönder potatisen och petat bland fisken, och förklarar mig snabbt med att jag åt precis innan jag kom och att här är ändå portionerna så stora innan jag slänger på en servett och skyndar bort till disken.

Svårt.

Tvivel

Idag vände det.
Ett par dagar har jag faktiskt varit nöjd med min kropp.
Jag har känt mig smal.
(Är jag smal?)
Sedan i mars har jag gått ner tre kilo.
Men så i veckan hade jag bal.

Idag tittade jag på balkorten,
JAg är inte smal.
Jag är så jävla fet.
Blek och fet.
Fet och blek.
Fet, fet, FET.

Och jag orkar inte ha hetsen.
Och jag orkar inte hetsa.
Och jag vill inte fucka upp mitt nya liv.
Ätstörningar skrämmer folk och för varje kilo man tappar så tappar man en bit av sin personlighet.
Kvar blir något blekt.
Skuggor.

Jag vill inte bli en skugga.
Inte nu, när jag har smakat lyckan igen.
Det är inte värt det.
Men korten skrämmer mig.
Fy fan vad jag är fet.
Fy fan för mig.


Allt är bra nu

Allt är bra nu.
Jag vill ha det så här.
Så här ska det vara.

Det kommer bli en så jävla bra sommar.
Helt underbara människor.
Ett helt nytt liv blir det.
Ett helt nytt liv.

Jag tror att det känns så här att vara lycklig.

RSS 2.0