la pilote de turbulence

Idag vände det.
Ett par dagar har jag faktiskt varit nöjd med min kropp.
Jag har känt mig smal.
(Är jag smal?)
Sedan i mars har jag gått ner tre kilo.
Men så i veckan hade jag bal.

Idag tittade jag på balkorten,
JAg är inte smal.
Jag är så jävla fet.
Blek och fet.
Fet och blek.
Fet, fet, FET.

Och jag orkar inte ha hetsen.
Och jag orkar inte hetsa.
Och jag vill inte fucka upp mitt nya liv.
Ätstörningar skrämmer folk och för varje kilo man tappar så tappar man en bit av sin personlighet.
Kvar blir något blekt.
Skuggor.

Jag vill inte bli en skugga.
Inte nu, när jag har smakat lyckan igen.
Det är inte värt det.
Men korten skrämmer mig.
Fy fan vad jag är fet.
Fy fan för mig.