Den 29 maj 2008

Idag har varit en bra dag.
Ganska bra i alla fall.
Började mitt nya jobb idag. Känner att det här nog kommer att bli en kanonbra sommar.

En sak som oroar mig dock, är att jag kommer vara ensam.
JAg har så himla lätt för att känna mig utanför.
Alla mina arbteskompisar var väl trevliga mot mig eller?
Jo, men det kändes som att de tyckte att jag var lite av en freak.
Varför? Jag är helt normal.
Har jag en skylt i pannan eller vaför dömer alla mig hela tiden?
Eller är det bara jag själv som dömer mig och inbillar mig att andra också dömer mig?
Gud, vill bara vara ngn annan än mig ett tag.

Den 28 maj 2008

Kort inlägg idag, börjar mitt nya jobb imorgon.

Sömn: ca 7 timmar

Vatten: riktigt dåligt, tror min yrsel beror på uttorkning

Mat:
Frukost: 2 dl fil
Lunch: Ca 15 tortellini (vegetariska) i ostsås, hel tallrik moröter + sallad
Mellanmål: 1 libabröd, 2 knäckebröd utan ngt på, tre tomater, 1 kaffe med mellanmjölk
MIddag: Pasta med rökt lax och grönsaker
Kvällsmål: 1 macka, 1 tomat, 1 ägg, 1 kaffe

Träning: gång ca 1 h

Dagens applåd: hålla sig borta från frukten
DAgens synder: alla kolhydrater (pasta + BRÖD)

nu ska jag sova.

Den 27 maj 2008

Idag har varit en hyfsad dag. Vädret har varit helt underbart, men på sätt och vis får det mig bara att må dåligt över att medan alla andra blir allt brunare blir jag typ blekare. Shit, vad jag är blek... Jaja. Förhoppningsvis slipper jag hudcancer i a f.

Här är dagen:

Vatten: Dåligt med det idag. Ingen, förutom de till måltiderna. (Kommer väga mindre imorgon på morgonvägningen, eftersom jag säkert har tappat ett kilo i vatten. Låt er inte luras!)

Sömn: Natten till idag sov jag gott, men för lite. Promenaden varade till efter midnatt, och sista gången jag tittade på klockan var hon 00:48. Gick upp 07:15 i morse. (Mitt sömnbehöv är mkt större än så!!!)

Mat:
Frukost: 2 dl filmjölk, 1 smulat knäckebröd (ist för müsli), 2 skivor honungsmelon
Fika: 1 mellan latte och 2 skivor nätmelon
Lunch: 1 slev vegetarisk gryta, halv tallrik rårivna morötter och sallad (isbergs och gurka), 1 knäckebröd
mellanmål: 2 Jona Gold (supergott äpple!), ca 4 skivor melon (totalt idag en halv honungsmelon)
Middag: Rökt lax i crème fraiche. bandpasta (lite av det, vill inte äta kolhydrater i enlighet med den palolitiska kosten), mycket stekta primörer (sparris, champinjon, squash, purjolök), 1 knäckebröd
Kvällsfika: 2 Granny smith (äpplen)


Träning: Ingen träning idag, förutom att jag sprang runt på stan och letade efter ett par balskor i ca tre timmar.


__

Dagens synd var nog alla äpplen. Jag älskar frukt, och speciellt äpplen. Kan äta flera kilon per dag, men försöker att hålla ner fruktkonsumtionen på en rimlig nivå. Försöker hålla mig till max 6 frukter om dagen.  En annan dålig sak med idag var att jag inte drack tillräckligt med vatten, ska försöka dricka 1 - 1,5 liter imorgon (för mkt är inte bra...). Dessutom tränade jag ingenting idag, men det tänker jag inte ha dåligt samvete för. JAg har balen nu i helgen, och jag har ingen lust att samla på mig ngra snygga blåmärken lagom tills dess. Har redan skoskav efter dagens shoppingrunda.

Dagens applåd var att jag inte har ätit ngt direkt onyttigt idag, (förutom latten) trots att jag kände suget på kvällen. Räddade det genom att gå upp på mitt rum och lyssna på musik och pyssla. Det funkade!


___

Min vikt?
Jag väger mig ungefär 2 ggr per dag (ibalnd mindre, ibland mer), och jag har legat ganska stabilt de senaste månaderna. (förutom i mars då jag gick ner ett par kilon)

Eftersom jag vet precis hur det är, att man googlar och försöker hitta sidor som kan peppa och som man kan jämföra sig med tänker jag inte skriva ut min vikt. Däremot kanske jag skriver ut hur mkt plus och minus jag ligger. Därför kallar jag den vikt jag har idag, och som jag har haft ett par månader, för X.


Nu ska jag sova.
Hoppas ni, vilka ni nu är och om ni nu finns, också sover gott i natt.

Den 26 maj

Idag har varit en ok. Fick tillbaka en del skolsaker, bl a respons på projektarbetet, och det hade gått bra. Skönt. Slipper jag att tänka mer på det. Nu är skolan nästan helt klar. Bara ett arbete och en redovisning kvar. Om någon skulle undra.

Här är dagens:

Mat:
Frukost: 2,5 dl fil med en näve naturell musli och ett skivat Golden delicious

Lunch: ca 1 dl tomatsås, 6 falafel, halv tallrik med isbergssallad, gurka och rivna morötter, 1 grovt knäckebröd utan smör.

Fika: 1 stor latte
 
MIddag: 1/2 köttbit (tyvärr blev det kött idag), 1 potatis, brunsås, sallad (isbergs, tomat, gurka, sockerärt, soltorkade tomater)

Kvällsmat: 1/2 honungsmelon, 1 granny, 1 golden

Vatten:
Ca 1 liter

Träning:
Fotbollsmatch, (80 minuter speltid + uppvärmning)
Cykling 40 minuter (till och från fotbollsmatchen)
snart promenad med J (40 minuter?)
 
Sömn: Sov alldeles för lite natten till idag, sista gången jag tittade på klockan var hon 02:24, och gick upp klockan 06:55

___

Ja, det var alltså min dag idag.
Dagens synder var väl latten och lite för mycket soltorkade tomater (älskar soltorkade tomater!)
Dagens applåd var att jag inte fikade med de andra på matten (sista lektionen) fastän det bjöds på tårta, saft och choklad) (herregud, klockan var ju bara halv tio på morgonen!)

Jag skulle vilja börja äta paleolitiskt som dagt, men vet inte hur det ska gå rikt

Det är ingen ursäkt

Jag trodde jag hade vunnit.
Igår och idag trodde jag att jag hade vunnit över Henne.
Godis igår, bara i ren protest, tårtbit idag på mors jävla dag.
Jag trodde att jag hade fått ner Henne på knä.
Jävla ätsjukdom.  

Men jag inser att jag inte har vunnit ett ändå jävla skit.
För nu är jag här igen.
Kommer på ursäkter hur jag ska smita undan.
Jag kommer ihåg för månader sedan.
Mitt i natten.
När jag startade denna blogg, för att jag hade blivit så jävla trött på allting, för att jag ville tappa de där sista kilona.
Jag känner likadant nu.
Den kommer alltid att komma åter. Känslan av att "nu får det vara nog".

Jag kommer alltid att leva med denna "sjukdom".
Denna halvätstörning.
JAg är för klok för att göra som Sara.
Jag är för klok för att svälta ner mig till skinn och ben.
Men om jag ska vara ärlig, tror jag att jag är som minst sjuk när jag väger som minst.
Så därför måste jag gå ner i vikt.
För att slippa denna jävla ångest.

Nu börjar det snart.
Livet.
Jag tar studenten i nästa vecka.
(Jag antar att ingen av er läsare kommer att säga grattis, ni är bara skuggor för mig. Men vet ni, jag är precis som er. Sitter timmar på nätet och letar efter sidor där jag får följa någon anorektiskt persons öde. Snälla, bara lyssna på mig och ge mig stöd i detta! Vi är ju trots allt likadana)
Efter det kan ingenting stoppa mig.
Jag ska jobba fem dagar i veckan, det är perfekt att gå till jobbet (tar bara en timma).
JAg ska springa och jag ska hitta en livsstil som gör att jag ligger på en vikt som passar mig.

JAg ska följa mina budord.

1) Du skall icke banta.

Varför? För att det inte hjälper. Om du byter livsstil är det klart att du byter vikt. Det är vad som händer när man bantar. Men om man går tillbaka till den "vanliga" livsstilen igen kommer vikten också att gå tillbaka. Inte nog med det, den kommer att gå upp ytterligare lite. Varför? Jo, för att vi i grund och botten fortfarande fungerar som stenåldersmänniskorna: de utsattes under sin livstid för svält, och de som överlevde var de som hade kroppar som bäst kunde förbereda sig inför svälten. De som överlevde var de som kunde sprida sina gener vidare, och så kommer det sig alltså att vi alla har gener som gör att vi så fort vi får chansen lägger på oss hullet. Helt enkelt ett arv från våra förfäder. Alltså:

INGEN BANTNING.

Istället skall man ha en permanent livsstil som gör att man får den vikten man vill ha.

Jag är för tillfället "fuskvegetarian" (= äter kött ungefär två måltider per vecka), men jag tror att jag skall försöka mig på paleolitisk kost (stenålderskost). det mår kroppen mycket bättre av.

Jag kommer aldrig att bli frisk. Jag kommer aldrig bli sjuk.
Jag kommer alltid vara precis emellan.

Fy fan för det.


Ge mig dina revben!

Jag är trött på att hata.
Jag är trött på att sakna och att slitas mellan två.
Jag är trött på att titta på dina utstickande ben, men samtidigt kan jag inte vara utan dem.
Jag vill dö för att jag vill vi ha dina revben!
Jag vill dö för att jag vill ha dem till varje pris!

Jag har allt framför mig.
Om mindre än tre veckor tar jag studenten.
Jag kan göra vad jag vill med mitt liv.
Musiken kan ta mig vart jag vill.
Ändå är det revbenen jag vill.
Ändå är det revbenen jag kommer få om jag gör som jag tänker göra i sommar.

Allt skulle kunna vara perfekt!
Tre år är över.
Jag kan släppa det här, jag kan utplåna Ana för alltid genom att se till att hon inte får greppet helt.
För när hon får det, är det kört.
Eller, har jag fel?
Ni som vet...
Ångrar ni er?

Allt skulle kunna vara perfekt!
Nya jobbet ger mig så många nya människor.
Jag kan starta om med dem!
De behöver aldrig få veta,..
JAg vet vem jag älskar!
Antingen ger jag upp nu, eller så håller jag i tills han inser att jag är värd att älska.

Hur ska jag göra?
Svaret är självklart.
Välja J och livet framför Ana
Ändå.
Varför kan jag inte släppa det?

Jag önskar så desperat att någon kunde sudda i min hjärna.
Låt mig glömma dina revben och varför jag så desperat vill ha dem!

Trött

Jag är så trött, trött, trött

Jag har lust att bara lägga mig ner och dö.
Låt mig dö.
Eller nej, låt mig inte dö.
För jag vet att i sommar kommer allt bli bra.
När jag slipper Sara.
Då kommer jag bli lycklig igen.
När jag slipper Sara och anorexin och J också.

Pratade med J igår.
TIll klockan 03:43.
Jag kunde inte sova.
NU har jag sagt hejdå.

Nu är det han som får ta nästa steg.
Eller jag, kanske, om det visar två streck.
Ja, J, du och jag har kanske ett gemensamt problem, men jag är för feg för att våga ta reda på hur det ligger till.

Nu ska jag skriva ett brev till BJ


Abort?

För ett par veckor sedan diskuterade jag och Hannah om vi skulle gjort abort om vi var gravida. Hannah var helt övertygad om att hon skulle göra det, men jag var av motsatta åsikten. Jag skulle behålla det, dels för att jag alltid har älskat barn och för att jag skulle vara rädd för hur jag skulle känna mig om jag gjorde abort, men också för att jag skulle vara alldeles för rädd för att bli steril. JAg ser det lite som meningen med livet att få barn.

NU är jag inte riktigt lika säker faktiskt på hur jag skulle göra.

Anledningen?

JAg tror jag är gravid.

JAg vågar inte göra testet, även om jag inhandlade det i Sthlm när jag var där.

Hur vet man om man är gravid?

Igår var jag sorglös

I går söp jag mig full.
Inte redlöst, men tillräckligt mycket för att kunna skratta.
Tillräckligt mycket för att kunna släppa tanken på J och det där andra.

Vi hade kul.
T och C och Jag.
Tjejerna.
Jag känner på mig att vi kommer få det riktigt jävla kul i sommar, även om all den här skiten gör att jag inte har något kvar att leva för.
Vi kommer få det kul, även om vi är hoptvingade.

Dom tvingade mig att äta glass i dag i matsalen.
JAg försökte hålla emot så klänge det gick, tuggade långsamt min sallad, gick och tog mer vatten, ett till torrt jävla knäckebröd. Men dom sparade ändå en liten jävla glassklump till mig.
Jag försökte smeta ut den så mycket det gick över tallriken, men jag var tvungen att äta lite eftersom Nora tittade på mig hela tiden.
Jävla jävla jävla.

JAg såg Saras ben idag.
Dom var så jävla smala, man såg varenda blodkärl på dem.
Och det enda jag egentligen kunde tänka var: det är så vackert,.
Så vill jag också se ut.
Så ska jag också se ut.
I sommar, i sommar, i sommar. 
 
Ingen kommer att kunna hindra mig då från att göra som jag vill.
T och C kommer i alla fall inte försöka stoppa mig.
Tror jag.

JAg tänker så här: jag ska i alla fall ha en sista riktigt jävla härlig sommar.
Sedan får jag se om jag väljer att falla med löven till hösten.

Jag vill dö

Ja.
Jag vill dö.

Jag har inget kvar att leva för.
J älskar mig inte.
Jag älskar honom, tror jag, men jag hatar honom också.

Jag hatar honom för vad han har gjort med mig och min kropp.
Jag är ett vrak.
Jag är ett jävla vrak och jag är helt jävla sjuk i huvudet.
ÄS, obsessions.

Jag tillskriver dem dig, J och dig Sara.
Tack vare dig.

Jag kommer aldrig mer kunna lita på någon, jag kommer aldrig mer kunna älska någon och därför vill jag dö.

RSS 2.0