Det är ingen ursäkt

Jag trodde jag hade vunnit.
Igår och idag trodde jag att jag hade vunnit över Henne.
Godis igår, bara i ren protest, tårtbit idag på mors jävla dag.
Jag trodde att jag hade fått ner Henne på knä.
Jävla ätsjukdom.  

Men jag inser att jag inte har vunnit ett ändå jävla skit.
För nu är jag här igen.
Kommer på ursäkter hur jag ska smita undan.
Jag kommer ihåg för månader sedan.
Mitt i natten.
När jag startade denna blogg, för att jag hade blivit så jävla trött på allting, för att jag ville tappa de där sista kilona.
Jag känner likadant nu.
Den kommer alltid att komma åter. Känslan av att "nu får det vara nog".

Jag kommer alltid att leva med denna "sjukdom".
Denna halvätstörning.
JAg är för klok för att göra som Sara.
Jag är för klok för att svälta ner mig till skinn och ben.
Men om jag ska vara ärlig, tror jag att jag är som minst sjuk när jag väger som minst.
Så därför måste jag gå ner i vikt.
För att slippa denna jävla ångest.

Nu börjar det snart.
Livet.
Jag tar studenten i nästa vecka.
(Jag antar att ingen av er läsare kommer att säga grattis, ni är bara skuggor för mig. Men vet ni, jag är precis som er. Sitter timmar på nätet och letar efter sidor där jag får följa någon anorektiskt persons öde. Snälla, bara lyssna på mig och ge mig stöd i detta! Vi är ju trots allt likadana)
Efter det kan ingenting stoppa mig.
Jag ska jobba fem dagar i veckan, det är perfekt att gå till jobbet (tar bara en timma).
JAg ska springa och jag ska hitta en livsstil som gör att jag ligger på en vikt som passar mig.

JAg ska följa mina budord.

1) Du skall icke banta.

Varför? För att det inte hjälper. Om du byter livsstil är det klart att du byter vikt. Det är vad som händer när man bantar. Men om man går tillbaka till den "vanliga" livsstilen igen kommer vikten också att gå tillbaka. Inte nog med det, den kommer att gå upp ytterligare lite. Varför? Jo, för att vi i grund och botten fortfarande fungerar som stenåldersmänniskorna: de utsattes under sin livstid för svält, och de som överlevde var de som hade kroppar som bäst kunde förbereda sig inför svälten. De som överlevde var de som kunde sprida sina gener vidare, och så kommer det sig alltså att vi alla har gener som gör att vi så fort vi får chansen lägger på oss hullet. Helt enkelt ett arv från våra förfäder. Alltså:

INGEN BANTNING.

Istället skall man ha en permanent livsstil som gör att man får den vikten man vill ha.

Jag är för tillfället "fuskvegetarian" (= äter kött ungefär två måltider per vecka), men jag tror att jag skall försöka mig på paleolitisk kost (stenålderskost). det mår kroppen mycket bättre av.

Jag kommer aldrig att bli frisk. Jag kommer aldrig bli sjuk.
Jag kommer alltid vara precis emellan.

Fy fan för det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0