la pilote de turbulence

Igår var en jävligt bra dag.
Festade hela natten.
Nu infinner sig ångesten. Varför?
Jo för att jag läser att varje cider innehåller 213 kcal.
Jag drack 5.
FY FAN VAD JAG ÄR FET.

JAg har känt mig duktig som inte har ätit så mycket, försökt hålla mig mellan 1000 - 1500 kcal mex per dag pluss att jag har sprungit 7 km om dagen fem dagar i rad, men inte.

Nu måste jag fan börja ta tag i mig själv.

Idag har varit en okej dag, strålande insats måste jag säga.

vatten:
dåligt med det, typ 1,5 liter

träning:
joggning (7 km, 45 minuter)
styrka 20 minuter (situps, rygglyft)
jobbat 10 h (går mkt i jobbet)

mat:
Frukost: smoothie, 2 knäckebröd med grönsaker och keso

Lunch : 1 äpple

Mellanmål: 2 äpplen

middag: 1 skiva lax, massa grönsaker (sallad, gurka, tomat)

MEllanmål: 1 äpple, 1 kopp te

kvällsmat: 1 glas smoothie

= 911 kcal

__
frukosten är stor, men det får den vara, ger en bra start efter springningen

nu ska jag sova
puss

Idag har det faktiskt varit en helt okej dag.
Vaknade vid niotiden, och halvtio var jag ute i spåret och joggade den "vanliga rundan".
Det kändes mycket bättre idag, jag orkade utan att tycka det var alltför jobbigt, och dessutom var jag inte lika död när jag kom hem.
Ska försöka komma ut i spåret i morgon också och då hoppas jag att det blir ännu lättare.

Dagen:

Träning:
jogging 7 km (45 minuter)
promenad på stan ca 2 timmar
styrka 15 min (situps, rygglyft)

Vatten:
dåligt med det idag, ca 1 liter

Maten:
Frukost: två käckebröd med keso, tomat och rödlök, 2 små morötter och ett stort glas smoothie (innehållande naturell yougurt (3%), äpple och banan)

Lunch: 2 äpplen, 1 päron, 1 kopp te

Mellanmål: 1 äpple, 1 päron
 
MIddag:  1 baguette med mozzarella, parmaskinka och soltorkade tomater, samt 1 nektarin

Mellanmål: 1 päron

___

Ja, det var itne bra att det varken blev någon riktig lunch eller middag, men det är sånt som händer, ska försöka skärpa mig imorgon. Maten i matsalen på mitt jobb är dock sjukt fet enligt mina misstankar, men jag kan ju ta tonfisk och salad bara. Det löser sig. Det viktiga inför imorgon känns som att jag kommer ut och springer, även om jag har sjuk träningsvärk.

BTW, någon som har tips om bra lårövningar? Jag vill att mina lår ska bli smalare, men jag vet inte vilken övning som lämpar sig bäst. Vore asglad om ngn kunde hjälpa mig.

Kram
V

Idag var en jobbig dag.
De senaste månaderna har jag inte varit ute och sprungit en enda gång, bara cyklat och promenerat, men idag orkade jag inte längre, utan bestämde mig för att springa "den vanliga rundan".
Den "vanliga rundan" har aldrig varit någto problem för mig, det tar ca 12 låtar, 45 minuter och det är ca 7 kilometer.
Den "vanliga rundan" har jag kunnat springa på morgonen, även om jag hade fotbollsträning på kvällen, för att jag misstänker att det kommer bli en lugn träning och att jag inte vågar riskera att inte bränna de där jävla kalorierna.

Så ja, jag drog på mig min systers gamla träningsoverall och sprang.
Efter halva vägen var jag halvdöd.
JAg hade så jävla ont och fick kväljningar.
MEn jag bestämde mig för att inte ge mig.
Och jag tog mig runt.
Men när jag kom hem, så bara låg jag på golvet i flera minuter och flåsade.
Smärtan.
Jag kan inte glömma smärtan.

När jag sprang där bestämde jag mig för att jag måste springa där varje dag.
Så länge det krävs förrän det onda inte längre gör ont och det jobbiga inte längre är jobbigt.
Nu ska jag ut och supa, men imorgon, imorgon får jag ta mig en dust med "den vanliga rundan".

För övrigt kanske det inte är bara av ondo att jag inte tränat så mycket den senaste tiden.
Mina fetinglår har blivit mindre, och även om jag vet att det är musklerna som har förtvinat så är jag glad över att de ser smalare ut.
Men smala är de defenitivt inte.
Det kommer de nog aldrig att bli.

Jag måste nå 52 kilo.
Nu väger jag nog 56 tror jag.
Jag vet, många av er som läser är säkert 10 kilo eller mer under mig, men bara för att man väger normalt betyder det itne att man måste vara frisk.
Jag har tampats med samma jävla sjuka tankar om att bli anorektiskt smal sedan jag gick i sexan, men jag är "för smart" för att aldrig låta sjukdomen ta över helt. Jag har under hela min skolgång varit rädd för att ajg skulle börja underprestera om jag gick under 1500 kalorier, och därför har jag aldrig haft ett BMI under 17,5.

Det betyder inte att jag inte också har fått smaka på det helvete som en med BMI på 15 - kan känna, även om hennes upplevelse har varit starkare och längre.

Så det så.

Att tänka på sin vikt varje gång (ja, VARJE gång) man stoppar i sig något är inte friskt.
Inte ens om man är fetingstor och väger skrämmande 56 kg.

Jaha.
Gud har i alla fall en känsla för ironi.
Min syster har anorexi, fick jag veta idag.
Kul.
Not.